Cysta på höger äggstock
~kram~
Varför bry sig?!?
Jag var och hämta mina barn på dagis i måndags. Fridas ett plan hade flygigt över staketet så på vägen hem gick vi och skulle hämta det. Jag hör hur det dunkas på en ruta på skolan men känner att jag inte har någon lust att titta efter som jag inte känner någon där. Efter någon sekund hör man hur dom börjar skrika efter mig och det kommer glåpord efter glåpord. Om dom nu tycker jag är så motbjudande och fett varför bryr dom sig och lägger krut på att ropa till mig. Jag tänkte att jag ska inte bry mig. Tror det vart lite frustrerande för dom för då vart det mer och mer av ord och hånskratt. Dom till och med bytte från fönstret och gick ut och fortsatte. Efter ett par minuter gav dom upp. Men varför, varför ska dom på mig vad har jag gjort dom? Bara för att jag är tjock vad i min vikt är det som stör och gör att alla känner att dom har en rättighet att kommentera och säga negativa saker om mig? Det har känns så bra nu när jag gått ner i vikt men så kommer sådant och får än att må dåligt. Hur trist som helst.
Men igår när jag gick till dagis så gick vi med Lina och hon är bra på att ge beröm och få mig att må bra. Här lite att få höra att det syns att jag gått ner. Det är tur man har vänner som Lina som bara så där får än att må bra.
Varför är det så störande med en tjock person det är min fråga?
ont ont ont
Mitt i natten
Något har hänt med mig. Jag som annars är trött på kvällen är pigg som en mört. Men vist jag har min svaka vid 22 som vanligt men kommer jag över den så kan jag som inte komma isäng i tid. Jag vet att jag kommer att vara som en slakt imorgon om jag inte somnar snart. Sitta här och skriva av sig lite gör ju att man blir lite mer trött. Ska nog snart gå upp och försöka somna.
Det kan ju ha att gör med min nacke att jag inte kan sova har haft fruktasnvärt ont i den dom senaste veckorna. Vad jag än gör så värker det. Har även haft väldigt ont i svankan. Tänk vad det skulle vara underbart att en dag vackna upp utan att ha ont ojoj vad jag skulle njuta av den dagen. Men men det lär ju inte hända så det är bara att lära sig leva med den smärta man har och försöka se det ljusa i det.
Prata ju med högbo herom veckan så vi får nu se vad som händer med det. Kommer att träffa på min läkare i morgon fast inte för min skull utan min dotter ska på läkarkoll och få en spruta. Nej nu måsta jag försöka sova lite. Ska ju upp om fyra timmar.
Julbord och en kusin mindre
Migrän hade jag i natt *suck* Men det var vä'l rätt väntat.
I går fick jag reda på att min kusin Eva dött. Hon skulle operera magen för att gå ner i vikt och något gick fel. Det känns konstigt hon har som alltid funits där. Och nu är hon borta. Just nu känns det konstigt och ovärkligt. Det är väl först när man komemr upp till östersund och ser att hon inte är där och skrattar och pratar. Man får ingen varm kram och komplimang för något. Ingen som ringer och funderar hur det är med barnen och gubben min. Mina halvkusin som har känts som hel helkusin.
Jag vet nu att jag inte ska lägga mig under kniven för att bli av med min vikt utan jag kämpar på som jag gör nu och det får ta tid istället. Jag vill leva, leva för mina barn, min man, min familja och mina vänner. Visst min vikt jag har nu kan ju även den ta mig till en tidigare död men jag jobbar ju på att minska den och ju mer jag rör på mig och är aktiv minska jag jag risken. Jag kämpa på i min egen takt, känner mig redan piggare i kroppen orkar mer och kan köra stenhårda vatten gympa pass.
känns bättre idag
Inge bra just nu
Om jag fick önska mig en ända sak för en dag så skulle jag vilja vara helt frisk utan en ända skavank i kroppen. Men nu är det jag som måsta dra runt på denna kropp och försöka lära mig älska den, med alla fel och brister. Men dager som dessa skulle man ju kunna klara sig utan.
Jag hoppas jag vaknar i morgon och älskar livet igen. Jag ska försöka tänka att det som händer mig händer mig pga att jag är stark nog att klara av det, Känner många som inte skulle klara en dag i min skor.
Men just idag blir jag fruktansvärt äklad att se mig själv, vill bara krypa in i en grotta och stänga för med en sten och sitta där och gråtta och kanske då och då klia mig lite. Komma ut skulle jag göra när jag ser bra ut i hyn igen. Men nu funkar det ju inte så, så det är väl bara att försöka göra det bästa av allt.
Hemma ett tag till
Nähä va trist saknar den värkligen, trist att inte kunna prata ordentligt. Men fredrik är säker glad att få tyst på mig *skrattar* Ja sen är det denna arm *suck* Inget betydig bättring så nu är jag sjuksriven ett tag till och så skulle jag tillbacka på koll med rönken. Får se när det blir av.
Jag längtar till nästa vecka så jag tar med min älskling till stockholm och vi ska vara nere i tre dagar, två nätter. Vi åker ner på tisdag morgon ska lämna av dom nygifta först på arlanda. Får se vad vi ska hitta på för kul lite planerat har vi ju på tisdag kväll ska vi äta med min bror för han är nere på kurs så då får man ju passa på, kul att äta ute utan barn, det blir ju so ett visst lugn då *ler*
en arm mindre
Fruktasnvärt ont
Nu i ett par dagar har jag haft fruktansvärt ont i nacken. Mitt tålamod är på 0,000½% det är så trist att känna sig så. Mår dåligt över att jag bråkar på barnen vill ju vara en bra mamma och förebild. Får dåligt med ork när jag har ont. Hoppas att mitt besök på högbo blir givande så just nulängtar jag till den 6/9!!! Nu ska jag sätta igång med dagens göråmål. Måsta som få i mig frukost idag innan det är dag för inskolning på dagis.
Vattencysta
Det gör ondare pch ondare. Bestämer att jag måsta ringa mamma och be om hjälp. Hon säger att hon ska komma smärtan gör att jag knappt kan stå. Ringer fredrik och ber han ringa dagis och säga att jag inte kan komma. ringer sen rådgivningen pratar med dom skulle få en tid till stömsbro hc vit 15.00 ca 55 minuter kvar till tre då. Säger att jag inte klarar det och då säger hon att jag ska ringa 112.
Jag ringer 112 det ska komma en ambulans. Jag ringer fredrik igen och säger att jag ska åka in han frågar om han ska komma hem men jag säger att det är lugnt mamma var på väg. Pratar om hur jag ska gör med sandra, bestämer mig för att fråga grannen. Ser dom och vinkar dom till mig. Dom tar sandra och jag åker iväg med ambulansen. Smätran har frukrasnvärd det kändes som något gått söner i mig.
Väl inne på akutan så träffat jag någon från kirurgen som ringer till gyn och säner mig ditt på en gång med orden det är troligen en cysta!?! CYSTA bara ordet kan få mig att rysa. Tankaran flyger runt, dom kör upp mig och jag får sätta mig i ett väntrum. Där satt jag smärtan börja ge med sig och jag börjar frysa och kalsvettas, må illa. Ber om en filt får en till slut och myser in mig i den. Till slut kommer läkaren.
Jag får gå in och berätta hur och vad jag känner. Sen är det dax för undersökning. Först vanlig och sen ultraljud. Allt ser förts bra ut men sen hittar han en vattencysta som sprukigt. Och där var förklaringen till smärtan. Jag fick tussen fråger men fick inge svar på dom. Sen var det dax att gå.
Ringde efter mamma och hon och barnen kom och hämta mig. Sen laga hon mat plocka i och ut diskmaskinen, natta barnen innan hon åkte hem igen. Jag har världens bästa mamma älskar henne hur mycket som helst. Så nu på kvällen har jag bara tagigt det lungt. Så så har min dag sett ut.
När ska jag bli frisk??
Nacken igen
Och en än gång så sa hon åt mig att jag ska tänka på var jag har mina axlar. Har nu slutat sakt att jag tänker på det hela tiden för det går som inte in det jag säger. Visst det hade ju vart så skönt att var ett perfekt pasient som blev bra att att träna, klara av akupungtur, bli bättre av tens. Men inte jag inte jag gå på värktableter dagligen och dom är inte skarka nog att jag ska bli riktigt smärt fri. Ska jag ha starkare så blir det dådana som sätter sig på huvudet å. Och det vill jag inte vill ha full kontroll när jag är hemma med barnan.
Ja vad har jag för besymer av min skadda?? Jo det är ständig smätra, domningar i höger arm, dåligt minne, så välidgt kort stubin, humör som inte är av denna värd, blir ledsen och gråter för allt och inget och jag orkar inte ta hand om mitt hem som jag vill. Känner ibland att man inte blir trodd av folk att man hittar på bara för att man är lat men oj vad jag ibland önska att det vore så då skulle jag ju kunna bara sluta och börja göra det jag värkligen brinner för och vill hitta på. Men så är ju inte fallet så det är väl bara att stå ut och hoppas på att att jag kommer in på högbo till hösten. Tror det värkligen skulle ge mig mycket.
Så vad ska man säga, jo jag sitter här men axlarna nere men ändå smätra men vem vet jag kanske kan ha dom ännu lägre vad tror du?? *skrattar* Ja det är väl det ända man kan göra skratta åt allt och hoppas på att framtiden har något bra att erbjuda mig fram över och att jag blir bättre å kan ta hand om hem och framtida jobb.
påskägg och migrän + god mat!?!?
Puss på er alla!!
Tåraran kom
Så snälla tänk på mig i morgon mellan 9 och 10.
Funderar på livet
Men så kommer det saker som slår undan benen på än. Som nu detta brev jag skrev om tidigare. Jag grubblar på den nästan varja lugn stund jag har. Så varje gång jag åker bil elelr vaknar på natten så börjar det gnagas i huvudet. Det blir nog bättre efter torsdag när jag pratat med läkaren elelr så blir det värre det vat man ju aldrig. Men jag hoppas jag kan få svar på min frågor och funderingar.
Sitter nu här med vete värman på axlaran som jag har i sänkt läge som vanligt. Ska gå in i köket och göra vällning och få sandra i säng. Så jag får en lugn kväll med älskligen min för resterande vecka blir vi borta någon av oss på kvällen. Vad säger ni vad ska jag göra åt mitt liv??
Arg, besviken, ledsen ännu mer ARG!!!!
Fick idag ett brev från min advokat. Det var med det andra intyget från läkaren. Blev rasande när jag läste en bit av brevet.Det kan inte uteslutas att nackbesvären kommigt pga. olyckastillfälet juni -05. Kvardröjande besvärsbild bedömer jag dock i huvudsak bero på pasientens uttalade övervikt och måttliga följsamhet/insikt i vikten av rehabilitering med frekvent fysioterapi och viktnedgång. Själv så tycker inte jag att det stämmer, jag jobbat på min vikt och tränat fyra till fem gånger i veckan. Vist jag har missat några träningstillfällen hos sjukgymnasten pga. Sjuka barn och egen magsjuka och feber men va då ska jag träna ändå?
Nu känner jag mig hur arg och ledsen som helst. Tror han verkligen att jag inte vill bli bra. Känner mig så lurad och besviken. Jag gör verkligen så gott jag kan vill inte leva så här med denna ständig värk. Min träning i veckorna består av: gym på måndagar, vattengympa eller vattenspinning på tisdag, vattenspinning på torsdag och vattengympa/träning fredag. Plus att jag går nästan varje dag. Vad mer vill dom att jag ska gör?? Det måsta alltså var min sjukgymnast som sakt dessa saker.
Blir så förvirrda jag tycker jag försöker med allt och jag tänker på var jag har mina axlar. Ja nu har tåraran slutat rinna men jag är nu bara så ARG! Varför gör dom så här?!? Vad jag jag gjort för att dom ska säga och göra så här? Ja jag vet jag är fet men allt kan man ju inte skylla på vikten och visst skulle jag vilja vara mindre men det går inte bara på en handväning. Jag kan inte bara rasas 30 kilo på två veckor dte är helt omöjligt och dte tycker man dom borde veta. Jag har kontaktat dietist men ännu inte fått träffa den. Men det är ju inte mitt fel eller?
Kluven
Jag har inte svar på alla fråger det ända jag vet är att jag hat ständigt ont och orkar knapt med det som händer i mitt liv. Men varför och hur har jag inget svart på. Jag har alltid axlarna nere och jag gör mina övningar och alla annat som jag blir tillsagd. Tränar gör jag ju å, måndagar styrkäträning, tisdag vattengympa, torsdag vattenspinning och fradag vattengyma/träning. Så vist rör jag på mig det är ju inte så att jag bara sitter på min stora rumpa och tycker synd om mig själv! Men jag vet inte hur jag ska bete mig hör försökt att få dom att förstå och även få komma iväg på rönken för att kolla så allt är bra där in men det är ett stänligt NEJ på det!
Men dom skulle väl i alla fal försäka få iväg mig till högbo på något vad är jag inte helt säker på men det blir ett par veckor som jag blir där på dagarna men bor hemma på kvällarna. Men det var väl till hösten det skulle bli så just nu oroar jag mig hur allt blir med jobb och vad jag ska klara av. Jag vill ju som alla andra ha ett jobb och ha en bättre ekonomi men just nu vet jag intehur dte ska gå. men det är väl bara att vänta och se. Och söka alla möjliga jobb. Å hoppas det dyccker upp ett jobb jag klarar och kan trivas på.
Var även väg med mamma hon skulle ha ett möte med försäkringskassan, kuraton och arbetsgivan. Mamma är inte som jag och står på sig lika mycket eller inte rättare sakt så försäkringskassans gubbe körde över mamma och på måndag ska mamma börja jobba 25%. Manmma var gråttfärdig efteråt jag sa åt henne att tänka på det och känns det helt fel så får hon ta upp det och säga ifrån. Eller så provar hon ett par veckor och känner efter. Ska prata mer med henne i morgon för att se hur hon känner när hon har sovigt på det.
Lite bättre idag
Hmm nu har jag slutat med pillerna och känner mig nu bättre men det har ännu inte gått ur kroppen än. Plantera om blommorna så det är ju skönt röjde undan och fixa till lite. Så nu är det lite finare. Men damsugan var inte riktigt på humör men jag fick upp jorden i alla fal *ler*
Nu är jag nybadad och nu ska vi äta pankaka.
blir inte nå bättre
Och så har vi ju tyra som är ett monster idag har hon försökt få övertag över mig men jag har kämpat imot.
Men jag mår inte så bra just nu så fredrik får nog gå med henne i kväll skulle jag gå så skulle noga knäkas ordentligt. Det är inte långt till tåraran och ilskan kommer och jag känner att jag inte kan hålla styr på vad jag gör. Det är en väldig otäck känsla. Det blir absolut sista gången jag äter dessa piller. Att ett piller kan få än att må så här det trode jag inte var möjligt.
Åååå va skönt att få skriva av sig det är så härligt att skriva, tycka och tänka fritt....