annasvikt

Tar värkligen knäken på mig nu. Jag har dom senaste fyra veckerna haft så fuktansvärt ont. jag nöter och gör mina sträkövningar och har värme på. Men nej då inget bättre. Har nu försökt hålla det för mig själv vill ju inte klaga hela tiden. Men nu orkar jag inte gå runt med att flin på läpparna medans jag inom mig gråtter av smärta. Det är så jobbigt när man inte vet hur man ska vända och vrida sig för att det ska bli bättre. Frågar man om det finns något mer att göra så får man bara dom vanliga svaren. Jag hoppas värkligen att det blir bättre med åren för blir det inte det så vet jag inte vad jag gör. Det ska bli väldigt spenande att se hur det blir till sommaren när man ska försöka hitta ett jobb som jag kan klara av. Känns just nu rätt omöjligt men vi får väl se. Denna ständiga smärta kan ta kål på den starkaste. Och på allt detta så ligger det som en extra tygnd av att inte bli trod. Och vist jag kan förstå dom runt mig att dom ibland kan tro att jag inte har nå ont. Efter som jag inte konstant talar om det, utan försöker hålla det lite för mig själv. Det kanske är fel av mig men jag är ju så van att ta hand om mig själv och inte vill man ju besvära andra med mina problem. Det är ju så många runt omkring som enligt mig har det värre och då vill man ju inte lägga till mer besymer för dom. Ja ja vi får väl se hur allt blir. Det kanske blir lite bättra till sommaren när det blir varmt igen ute. Nej nu måsta jag ta och värma vetevärman igen och gå upp och mya ner mig och hoppas jag är piggare i morgon. Vattengympa står på menyn i morgonbitti!